den hemskaste dagen på året, eller? jag tycker halloween-helgen är fin av den anledningen att man träffas, umgås, tänder ljus och tänker lite extra mycket på de som har gått bort. tycker även att det är fint att "utklädsel" kommit allt mer till sverige. jag vet att när jag var mindre så klädde jag ut mig men det dog som av. det var inte lika populärt då och det fanns inte lika mycket maskerad-grejer att få tag i. idag finns det hur mycket som helt och det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. i år är det första året då jag ska vara utklädd! (på riktigt alltså).

varje gång ett brev dimper ner i brevlådan med en tandläkartid så får jag ångest och ont i magen. första tanken är alltid "jag bokar om tiden och skjuter upp det ett tag". fast inget blir ju bättre utav det. varför denna tandläkarskräck? det är ju inte precis så att man dör där. har inte hört talas om någon annan som gjort det heller. men fortfarande så blir jag livrädd, varje gång. kan det bero på att det är så ovant och obekvämt att gå dit för att man inte gör det så ofta? eller för att man på något sätt redan är beredd på att det kommer att göra ont? eller kan det vara så att man känner sig maktlös när man ligger där i underläge, oförmögen att kontrollera vad som händer och med hundra prylar i munnen? jag vet inte. allt kanske? jag var i alla fall där idag. skulle bara göra en vanlig undersökning men det slutade med att jag fick laga hål också. ingen glad överraskning kanske, men samtidigt skönt att få göra bort det.

det är alltid en sådan lättnad när man kliver utanför tandläkarportarna. man tänker "YES! i did it". eller något i den stilen. jag gillar i alla fall inte att gå dit. detta trots att dagens tandläkare var en ung, söt tjej med empati.

sitter och läser om en kvinna som sökte vård för kraftiga magsmärtor, och när de rönkar henne så ser sjukhuspersonalen en hel hög med silverbestick i hennes magsäck.

"– Hon verkar ha lidit av någon slags besatthet av att varje gång

hon skulle äta så ignorerade hon maten och åt besticken i stället,

säger en person från sjukhuset enligt Daily Mail."

jag vet inte riktigt vad jag ska säga. detta är hysteriskt kul! fan vad jobbigt det måste vara att känna ett behov av att äta upp sina bestick. jag förstår inte grejen. det står även att av någon oförklarlig anledning så åt hon bara gafflar och skedar, aldrig knivar. och det kan ju vara tur, att hon gjorde så. men visst finns det/fanns det en gubbe som åt cyklar och flygplan också? man ska aldrig sluta förvånas. skulle vilja se minen på personalen som rönkade henne och gjorde fyndet. den var nog obetalbar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6033395.ab

måste verkligen börja organisera mig själv och mitt liv. det känns alltid som att allt bara är i en enda röra. hittar aldrig det jag behöver, och vet oftast bara på ett ungefär vart allt ligger. skulle behöva pärmar att stoppa viktiga papper och kvitton i. papper är ju kanske det mest svårhittade som finns. tänk om exempelvis TV:n går sönder och så hittar man inte kvittot då har man varken garanti eller TV. måste införskaffa pärmar helt enkelt. OCH få en bättre ordning.

sedan till nästa faktum. varför samlar man på sig så mycket? har fyllt tre soppåsar bara på att rensa lite i köket. vad ska man ha allt till? kanske tänker man "det kan ju vara bra att ha, någongång", "inte kan jag väl kasta det här. det fick jag ju av..." eller "den här vasen är inte så fin nu, men om några år kanske". man måste bara inse att detta aldrig kommer att ske. jag kommer inte att ta fram den där vasen om några år och säga "oj vad fin!". samma sak gäller garderoben. man sparar kläder och tänker att man ska använda dem i framtiden men det händer ju bara inte. inte för mig i alla fall. ska rensa ut precis allt jag inte behöver och sluta samla på mig som en hamster.

varför gör vissa människor så? mitt bland folk, till och med. sitter och skriver en tenta idag och helt plötsligt så börjar killen snett till vänster framför mig att äta på sitt sudd. han tittar sig omkring för att se så att ingen kollar. han smyger alltså med det. han vet om att det är fel, men ändå så gör han det. förstår ni hur äckligt detta är? tänk alla tusentals, miljontals bakterier som finns på detta sudd. tänk hur många gånger han tagit med sina fingrar på det och suddat, sedan så stoppar han det i munnen. höll faktiskt på att spy. tycker att alla som känner för att äta sitt sudd kan sitta hemma och göra det, ifred.

det har visat sig att ungefär vart tredje barn dör i onödan på grund av att föräldrar inte spänner fast sina barn ordentligt och att 5% av alla barn som åker bil är inte fastspända. jag har inte ens ord. är man så orädd om sina barns liv att man gör på detta vis? hur jobbigt är det att spänna fast sina barn? OKEJ att du inte spänna fast dig själv. men att spänna fast sin treåriga son eller dotter borde väl vara en självklarhet, tycker man? dom kan ju själva inte förstå risken med att vara obältad. dom har inte chansen att själva bestämma över sitt liv. varför spänner man då inte fast dem? jag vet inte vad det kan bero på. är det ansträngande? är det de korta sträckorna som gör att man inte känner att det behövs? "vi ska ju bara köra en liten bit", eller är det ren och skär illvilja? 

hur tänker man när man sätter sitt barn obältad i en bil som ofta håller en hastighet över 50km/h. att falla fram med sin egen tyngd, ner mot golvet, för att sedan ta emot sig med händerna. det motsvarar en hastighet av 7km/h. ökar vi till 15km/h så måste du stå på en stol och göra samma framfall. men då är det inte så kul längre va? tänk er då 50km/h som är en relativt låg, men vanlig, hastighet. vår kropp klarar inte av att ta den smällen. DET GÖR INTE ERA BARN HELLER! detta är nästan det värsta jag hört. men konstigt nog så är jag inte förvånad.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6014329.ab

skriver aftonbladet och tar dessutom betalt för att man ska läsa detta (man måste bli plus-medlem). jag vet inte om jag tycker att det är patetiskt eller om jag bara blir arg. vilka är det som läser om att maxa chanserna? kanske är det nyfikna svenssons som inte vet hur barn blir till, och då är det ju bara lite patetiskt, eller så är det par som försökt att få barn i flera år utan någon succé och då blir jag bara arg. inte på paren som läser detta, utan vad har aftonbladet.se att komma med för råd, egentligen? det är precis samma råd som ges var du än tittar. du kan inte bli med barn på mer än ett sätt, tyvärr. hur har man mage att då ta betalt för en sådan information? om man försökt i flera år utan att bli gravid så förstår jag desperationen och jag förstår kanske att man betalar för informationen. men vad ger det? aftonbladet.se kommer ju knappast att göra barnet åt dig. tvärtom, man blir bara besviken för den snuttiga information som ges. kan tänka mig att det står "ha sex vid ägglossning", "håll god hälsa", "skippa alkohol och tobak", "gå ner i vikt om du är överviktig" osv. detta är ingen nyhet för en normalt funtad människa. detta är bara ett exempel på hur aftonbladet.se suger ut pengar ur folk. det är samma visa angående viktminskning för att ta ett annat exempel. det finns bara ett sätt att gå ner i vikt, ät mindre och motionera mer. aftonbladet.se kan inte göra det åt dig.